Eldvakt av Camilla Sten

Studenten närmar sig för Julia och Astrid, men för Julia känns friheten långt borta. Hur ska hon kunna lämna Järvhöga efter allt som hänt? När hon vet att skuggorna som lurar i skogen inte bara finns kvar där, utan verkar växa sig starkare?

Även för Emil tycks situationen värre än någonsin. Markus blir inte bättre, snarare verkar han glida allt längre bort, in i något annat. Och nyheten om Läroverkets nya ägare oroar, vem är egentligen den mystiska Oscar von Graaf?

Medan lågorna kommer närmare inser både Emil och Julia att tiden håller på att rinna ut.

Efter att ha läst de två första delarna i denna trilogi kunde jag självklart inte missa den avslutande delen om Järvhöga och det mystiska som händer i skogen. Som läsare slungas vi snabbt in handlingen och möter karaktärer som vi känner sedan tidigare. Fokuset ligger kring Markus och Emil och det känns lite som att komma tillbaka till sina kompisar efter ett sommarlov.

Något som Camilla Sten alltid lyckas med är miljöbeskrivningarna. Det är kusligt, det är mörkt och det är skuggor i skogen. Hon beskriver precis den ruggiga känslan jag känner när jag läser och det är nästan som att vara en del av handlingen. Dessutom blir boken spännande och det går snabbt att läsa då man bara vill ha alla svar och se vad som händer.

Då detta är sista delen i en trilogi vill jag inte avslöja för mycket men jag kan varmt rekommendera den här trilogin till alla som gillar spänning och det lite övernaturliga. Böckerna hänger ihop så börja från början med ”Bergtagen”. Jag lovar att du har spännande läsning framför dig!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Sten
Serie: Järvhögatrilogin #3
Utgivningsår: 2022
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 17 september 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Bergtagen (Järvhöga #1)
Midnattsblot (Järvhöga #2)

Andra som bloggat om boken:
Prickiga Paula |

Uppdraget i London av Jakob & Hanna Blixt

Historieväktarna-1_Uppdraget-i-London_HRSedan urminnes tider har två hemliga sällskap kämpat mot varandra för att bevara, respektive förändra, historien. När Milton och Iona på något sätt råkar ändra det förgångna så att nazisterna vinner kriget, blir de indragna i ett farligt äventyr.

En tidsresa för dem tillbaka till andra världskriget och 40-talets London. Nu måste de ställa allt tillrätta. På en ubåt vid kusten är de med i en av andra världskrigets mest fascinerande händelser, Operation Köttfärs, där en död soldat och förfalskade dokument har en avgörande roll för krigets utgång. Kommer Milton och Iona att lyckas återställa historien och återvända till nutiden så som vi känner den?

Det här var en bok med högt tempo. Det hände Milton och Iona saker i princip hela tiden och det blev aldrig tråkigt. Eftersom boken utspelar sig under andra världskriget fick vi dessutom en liten historielektion men inte mig emot, det var snarare underhållande. Jag har aldrig varit mycket för historia själv men jag tror att den här boken hade lockat mig i den åldern också. På slutet kunde man dessutom läsa mer om olika personer och annat som var viktigt under den här krigstiden. Vi får också tydligt reda på vad som har följt den riktiga historien och vad som varit påhittat för att passa bokens handling.

Jag tyckte om att få läsa om relationen mellan Milton och Iona, hur den utvecklas på ett positivt sätt. Samtidigt lär de sig mycket om sig själva och det ska bli spännande att fortsätta följa. Allt går väldigt snabbt men så är det också i den här typen av boken.

Jag ser fram emot att få läsa de resterande två delarna i den här trilogin och att få läsa den tillsammans med min 6-åring. Det här var en riktig bladvändare för barn!

Tack till Tukan Förlag för recensionsexemplaret! För dig som är lärare för dessa åldrar finns en lärarhandledning att tillgå om boken.

Författare: Jakob & Hanna Blixt
Utgivningsår: 2021
Förlag: Tukan Förlag
Utläst: 3 maj 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Vargnatts Bokhylla | Barnboksprat

Sönderslagen av Emma Johansson

Juliet har flytt från Stockholm till en liten ort i Småland där hon läser franska på folkhögskolan. Hennes föräldrar är minst sagt besvikna. Men Juliet var tvungen att åka, bort från familjens bojor och det som hände i somras. Nu bor hon inneboende i ett litet rum och även om livet inte är ett stort äventyr trivs hon och har äntligen börjat känna ett lugn. Åtminstone tills hon träffar Emil. Juliet faller handlöst och släpper Emil närmre än hon släppt någon annan. Men han brottas med sina egna problem, och när Juliet får reda på exakt hur våldsam han kan vara börjar kampen. Kan hon verkligen bli kär en kille som honom och samtidigt skydda sig själv?

Jag fick upp ögonen för Emma Johansson när jag läste hennes debut ”Papperssjälar” och när jag blev tillfrågad om att läsa den här boken kunde jag inte tacka nej. Tur var väl det för den fångade mig på samma sätt som debuten.

Emma Johansson har ett speciellt sätt att skriva som gör att man dras med från början i berättelsen, och man kan inte riktigt släppa den. I den här boken börjar storyn någonstans i mitten och vi får till en början inte ta del av allt, vilket skapar spänning och får mig att vilja läsa mer och mer. Såklart. Vi får hela tiden små glimtar om vad som har hänt samt hur det ser ut för Juliet och hennes olika relationer, exempelvis med föräldrarna eller med systern. Dessa relationer är för övrigt väldigt intressanta, särskilt den mellan Juliet och systern. Den utvecklas mycket under berättelsens gång och jag tror att många kan känna igen sig i den.

Juliet är en huvudkaraktär som det är lätt att känna med. Vi förstår snabbt att hon har blivit utsatt för något hemskt och därmed är det också lätt att förstå hennes olika beteenden och handlingar. Att det blir lite av ett kaos när hon träffar Emil är i sig inget konstigt men jag kan inte låta bli att störa mig lite på deras velande, även om det säkert är helt naturligt med bakgrunderna de båda har. Överlag tycker jag i alla fall att det är en realistisk berättelse med karaktärer som går att ta till sig och komma nära inpå. Att vi återigen får stöta på karaktärer från författarens bok tycker jag är roligt också.

”Sönderslagen” är en realistisk och viktig bok som får en att tänka efter både en och två gånger. Relationerna, karaktärsutvecklingen och drivet i berättelsen är det som fångar mig men jag hade inte haft något emot om boken var något längre. Det hade funnits utrymme för mer.

Tack till Vox by Opal för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Emma Johansson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Vox by Opal
Utläst: 24 februari
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
iheartfantasy | Tusen sidor | prickigapaula | En blogg för bokugglor

Tisdagstrion v.34

Tisdag är det idag och det betyder tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken. Denna vecka ska vi vissa tre favoritböcker från vår barndom:

Exakta favoritböcker kan jag faktiskt inte svara på men dessa tre var de jag tänkte på först. Som ni säkert förstår handlar det om lite olika åldrar i min barndom men det var i alla fall tre böcker jag gillade, och som jag fortfarande har här hemma i bokhyllan.

Att jämföra Nalle Puh och Ronja Rövardotter

Sedan mitt inlägg i fredags är det flera som har skrivit och undrat vad det är jag läser samt hur man kan jämföra Nalle Puh och Ronja Rövardotter. Jag tänkte därför ta detta inlägg och diskutera lite kring detta samt svara på era frågor. I början av sommaren skrev jag att jag hade kommit in på två sommarkurser, dels romance och så då barn- och ungdomslitteratur. Romance har jag redan skrivit lite om men jag har inte skrivit så mycket om barn- och ungdomskursen så det får bli nu. Båda kurserna går via Linnéuniversitet på distans och ligger på 7,5 hp vardera.

I kursen har vi tre tentamensuppgifter som ska lämnas in. Den första handlade mycket om barnlitteraturens historia samt definitionen av en barnbok. Den är redan inlämnad och rättad. Sedan har vi inlämning två som ju då var det jag skrev om i fredags. Man ska välja två böcker ur ett urval och diskutera och jämföra dessa. Vilken typ av genre de tillhör, berättarteknik, miljöer, perspektiv och så vidare. Till en början låter det inte som att man kan jämföra Nalle Puh och Ronja Rövardotter men det är absolut möjligt. Denna skickade jag in i fredags.

Till den tredje tentamensuppgiften ska vi analysera en bilderbok, och den är också redan inskickad. Skönt att ha alla obligatoriska moment färdiga så kan man ta det lite lugnt!

Vill ni veta mer om kurserna? I så fall vad?

Sköldpaddor hela vägen ner av John Green

Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy – hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän – har andra planer. ”Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar” är Daisys mantra.

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar.

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss …

Till denna berättelse hör också Daisys framgångsrika fanfiction om Chewbacca och en tuatara som kan bli både mycket gammal och mycket, mycket rik.

Det var över fem år sedan John Green släppte sin senaste roman The Fault in Our Stars, och precis som alla andra älskade jag den. Han hade med andra ord lite att leva upp till med Sköldpaddor hela vägen ner och tyvärr tyckte jag inte att han lyckades hela vägen. Jag ska försöka förklara varför här nedan.

Jag läser sällan om psykisk ohälsa och för den sakens skull var ju ämnet väldigt speciellt och stod ut bland allt annat MEN jag har svårt att relatera till det. För mig är det svårt att förstå Azas handlingar och det gör det faktiskt lite jobbigare att ta sig igenom boken. Det känns dock som att Green antingen gjort en bra research eller har egna erfarenheter inom ämnet då historien ändå är trovärdig och välskriven. Jag vill också ge honom cred för att han tar upp ett ämne som annars gärna tystas ner.

Boken har en del intressanta karaktärer. Dels Aza då, men även Davis Pickett – miljardärssonen som vill att pappa ska komma tillbaka för broderns skull men som egentligen blivit besegrad av en tuatara. Daisy får vi inte veta så mycket om och det tycker jag är lite synd. Hon hänger liksom bara med. Mamma Holmes kommer vi heller inte så nära inpå. Vi får veta att Azas problem funnits en tid men inte så mycket mer där heller, tyvärr.

Jag ställer mig lite frågande till bitar i boken som inte alls känns realistiska, exempelvis en gåva som Aza får och hur den hanteras. Det finns även många andra saker jag funderade på under läsandets gång men jag vill inte ge några spoilers. Detta, tillsammans med att jag hade lite svårt att relatera till ämnet, gjorde att läsningen hakade upp sig lite grann och boken blev inte så bra som jag hade hoppats. Kanske att jag läser om den inom en framtid, då på engelska, men i nuläget blir jag mest sugen på att plocka upp The Fault in Our Stars igen.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: John Green
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst färdigt: 28 december 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

All The Bright Places av Jennifer Niven

Theodore Finch is fascinated by death. Every day he thinks of ways he might kill himself, but every day he also searches for – and manages to find – something to keep him here, and alive, and awake.

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her small Indiana town and her aching grief in the wake of her sister’s recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school – six stories above the ground – it’s unclear who saves whom. Soon it’s only with Violet that Finch can be himself. And it’s only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet’s world grows, Finch’s begins to shrink..

Det här är en sådan typ av bok som man lämnas helt tom av och vet varken vad man ska tycka eller tänka. Det tog mig faktiskt ett par dagar efter att jag hade avslutat den innan jag kunde sätta känslorna på pränt och sådant händer inte speciellt ofta.

Både Violet och Finch är två intressanta karaktärer. Dels för att de har mycket i bagaget men också för att de utvecklas väldigt mycket tillsammans under bokens gång. Om man som läsare hade lite förutfattade meningar från början krossas de ganska snabbt. Vi får möta lite andra karaktärer under bokens gång också men ingen som sätter lika djupa spår hos mig. Närmst kommer väl i så fall Ryan.

Violet och Finch börjar ju umgås på grund av en skoluppgift och den i sig innebär att de ska besöka olika landmärken och turistmål runt omkring sig. Detta tar Finch på största allvar och samtidigt som det är en skoluppgift blir det också ett sätt att lära känna varandra. Detta var otroligt roligt att följa, dels på grund av deras växande relation men också för att det var spännande att läsa mer om deras små utflykter. Det var mycket minnesvärt, bland annat The Bookmobile Park, The Shoe Tree och det kanske viktigaste – The Blue Hole.

Boken är gripande, sorglig och samtidigt helt fantastisk. Den tar också upp ett otroligt viktigt ämne, vilket inte kan poängteras nog egentligen. Det är den första boken jag läst av Jennifer Niven, men verkligen inte den sista. Om ni inte har läst den ännu så är den ett hett tips! Och vill ni hellre läsa på svenska så finns den översatt och heter då Som stjärnor i natten.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Jennifer Niven
Utgivningsår: 2016
Förlag: Ember
Läst färdigt: 15 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository

En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt

Pauline går i högstadiet, men känner sig mognare än alla andra i klassen. Hon drömmer om att bli filmregissör, fast det har hon inte sagt till någon. En dag får klassen besök av en äkta skådespelare, som ska hjälpa dem att sätta upp en pjäs. Pauline kommer på en fantastisk idé: Hon ska göra en dokumentärfilm om projektet! Samtidigt som filmen börjar ta form, blir Pauline mer och mer förälskad i Ingvar, som skådespelaren heter. Han är så snygg! Så istället för att filma sina klasskompisar, filmar Pauline honom …

Jag vet inte vad det är med mig och ungdomsböcker just nu. Antingen så hittar jag helt enkelt fel böcker, eller så har jag tröttnat på genren. Fantasy och sci-fi går ju bra men just när det kommer till contemporary blir jag så trött och jag ska försöka förklara varför.

Den här boken handlar ju om en ganska naiv högstadietjej som blivit kär i en kille som är mer än tio år äldre. Jag känner igen mig väldigt väl i detta och det är kanske där mitt problem ligger. Jag vet hur jag själv var, vad jag själv gjorde i den åldern och såhär i efterhand är det bara pinsamt och jobbigt att tänka på. Dessutom har jag ju växt något otroligt sedan den perioden i livet och ligger inte alls på samma våglängd som Pauline, vilket i och för sig är vanligt när det gäller ungdomsböcker men inte mindre irriterande för det. Jag retar mig så på Paulines beteende och ibland även minst lika mycket på hennes omgivning.

Jag är dock inte rakt igenom negativ till boken utan jag tycker att Grøntvedt skriver bra och har bra kapitelindelningar. Det går snabbt att läsa boken och den har ett bra flow. Kapitlen är lagom långa för den här typen av bok och innan man vet ordet av är den slut. MEN den passade inte mig, tyvärr.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Nina E. Grøntvedt
Utgivningsår: 2017
Förlag: Gilla Böcker
Läst färdigt: 4 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Det sista sommarlovet från Hogwarts är snart slut och Harry Potter väntar otåligt på Privet Drive. Medlemmar ur Fenixorden ska komma och hämta honom och föra honom till en säker plats, utan att Voldemort och hans anhängare får reda på vart han tar vägen. Men när han väl kommit i säkerhet – vad ska han göra då? Hur ska Harry kunna utföra den livsfarliga och omöjliga uppgiften som professor Dumbledore har gett honom?

Egentligen är det ju lite konstigt att jag inte har läst klart den här serien förrän nu men å andra sidan har jag ju sparat på den så länge jag har kunnat. Det är inte alla som har väntat tio år efter boksläppet med att läsa Dödsrelikerna minsann. Skämt åsido, jag är både glad och lite skamsen att jag har väntat men nu är den alltså läst – den sista delen i Harry Potter-serien.

Språket flyter på precis som vanligt när det gäller Rowling och trots många, många sidor går det hyfsat snabbt att ta sig igenom dem. Trots att jag vet vad som händer (eftersom jag har sett filmen) vänder jag spänt på bladen och kan inte riktigt låta bli att fastna. Det är väl också en anledning till att serien är såpass älskad av de flesta.

Genom seriens gång får vi ju vara med om ett par dödsfall och trots att det nog är flest i den här boken sörjer jag fortfarande Sirius Black, min favorit. Det hade varit så roligt att se mer av Harry och Sirius men en annan idé som dök upp under läsningen var en prequel med Sirius, Lily, James och allihopa back in the days. Det hade varit så roligt att läsa om!

Det är lite svårt att skriva ner precis allt jag tycker och tänker men det var ett riktigt bra avslut på en riktigt bra serie. Om man, mot förmodan, inte har läst serien ännu tycker jag definitivt att man bör göra det. Det spelar ingen roll hur gammal du är, vart du är eller vem du är – bara läs!

Mitt betyg: 5/5

Författare: J.K. Rowling
Serie: Harry Potter #7
Utgivningsår: 2007
Förlag: Tiden
Utläst: 27 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Tidigare delar i serien:
– Harry Potter och de vises sten (Harry Potter #1)
– Harry Potter och hemligheternas kammare (Harry Potter #2)
– Harry Potter och fången från Azkaban (Harry Potter #3)
– Harry Potter och den flammande bägaren (Harry Potter #4)
– Harry Potter och Fenixorden (Harry Potter #5)
– Harry Potter och Halvblodsprinsen (Harry Potter #6)